sluggernochshego

Du gör maej glaud. Du haur troligtveis allt. Jaug längtar aefter daej.

Jag är en i mängden , i told you! Hur vore det med lite mer respekt och mindre tonårsfasoner? Dramaqueen!.. Vissa människor kan man läsa som en öppen bok. Jag hade så rätt. Varför reagerade jag ens? Har jag sårat dig så pass hårt? Nu tycker jag mest synd om dig. Jag kan bara säga lycka till, lär av dina misstag och låt mig vara föralltid. Nu är du borta.

Jag vaknar upp i en främmande lägenhet som tydligen är min. Jag hör röster utifrån vardagsrummet. Jag smyger mig fram och upptäcker en hel familj som sitter och äter vid mitt matbord. Två barn och två vuxna. Jag greppar min kamera och ska ta kort på dom i smyg. För jag vet plötsligt att dessa är spöken, och ingen kommer ju tro mig om jag inte har dom på bild såklart. Men kameran vill inte fokusera. Alla tittar glatt på mig. Jag är andfådd, stressad och gråtfärdig. Jag går fram och skakar hysteriskt det yngsta barnets huvud. Hon skrattar åt mig. "Jag vet varför du gör sådär". Hon ser upp på mig argt. "Du är rädd".

Jag vaknar svettig, mörkrädd och självklart är detta den enda natten på hela veckan som Linda inte sover hos mig - Typiskt!

Jag är värdinna på Rederiet's båt Freja. Jag har deras blåa, röda och vita dress på mig. Jag har ett trevligt samtal med kapten. Plötsligt är jag på ett lager längre ner i båten och förvandlas till första styrman Jussi. Jag kysser, eller snarare grovhånglar, med städerskan Sofie. Jag smeker henne över ryggen, ner runt midjan och upp mot brösten. Tänker: "Hur långt kan jag gå tro? Vet hon om att hon lever i en serie ens?". Delägaren Elisabeth kommer med raska steg mot oss - tokförbannad och hytter med näven!

Undrar om jag och Linda tittar liiite för mycket på Rederiet ? ;)

Jag klättrar i träd i en mysig skog. Jag klättrar upp på verandan till ett hus och sätter mig på räcket. Jag tittar koncentrerat på något på dörren. Plötsligt öppnas den. Jag försöker be om ursäkt att jag var där. X pappa går ut och stänger fort dörren efter sig. Han springer ner för trappan och ropar svagt "kom! den här vägen! hoppa ner där!". Dörren öppnas igen och jag hinner skymta X komma gåendes snabbt och ladda ett hagelgevär. Jag grips av panik och hoppar ner för räcket, ner i en slänt med stenar,grus och lera. Han skjuter mot mig. Hans pappa ropar att jag ska följa efter honom men jag vågar inte. Nu är skogen efter slänten nära. "jag är räddad!". Det hugger till i min rygg. Jag är träffad...
Jag vaknar upp.

En chill helg blev det trotts allt! Vilket kanske behövdes? Jag gillar "fullt ös medvetslös" men för att det inte ska tappa varken kryddan eller charmen behövs lugna kvällar med bara schysst umgänge också. Denna helg blev så. Endast en kall på soffan, Idol, film, tända ljus och skratt hos Putte & co on the ala Nygatan 14 på fredagen - vilket är förbaskat ovanligt. Men det gjorde vi bra! Lördagen blev liknande - bytte bara plats, sällskap och plussade på lite glögg, matlagning och bullbak.. Och sen ett avsnitt Rederiet vid läggdags, såklart ;) Förbannat beroendeframkallande det där btw! Här om natten drömde jag att jag var på båten och kysste en av tjejerna i besättningen medans jag tänkte "hur långt kan jag gå tro? vet hon om att hon lever i en serie?" ... Frågan är nog om jag vet om det.. !

Det känns overkligt - att jag haft dig och att jag inte har dig. Det glädjer mig att du verkar glad utan mig, det kanske var på tiden? Det gör ont men det kommer gå. Jag mår bra egentligen. Jag är en periodare. Min klackspark som jag tog detta med har kommit närmre marken. Det är svårt att hålla koncentrationen på det negativa minnena. Jag saknar dig, men vet du vad? Vi gör inget åt det - det blir bäst så.