sluggernochshego

Kanske var det rätt beslut, ett beslut som var enat denna gång! När gnistan och känslan av trånande inte finns kvar, och man dessutom har försökt och försökt och åter försökt så bör man kanske ge upp? Allt blir inte som man tänkt sig och allt läker inte med tiden. Jag lär bli ledsen i omgångar och känna mig ensam, övergiven, frustrerad, dum, bortgjord, förvirrad, arg och matt på mig själv gång på gång, men gräset kanske är grönare på andra sidan? Ja det gäller väl inte alla - syster står till exempel på det gröna gräset, utanför hagen och skuttar av lycka. Många gånger måste man få ta den tid för egna beslut som det krävs för att bli helt säker.. Klart du är inristad och aldrig kommer glömmas riktigt! Men inte ska jag väl glömma mig själv heller? För det håller jag på att göra. Länge sen man kände sig uppskattad och snygg btw? Hm.. Jag kanske tillomed kommer kunna klara av att se dig med någon annan om bara ett tag? Det lär kännas - But hey! That's life? Aight?

So: it's totally over now? aaand i'm not cryin'?..Hm.. Sweet.. !

Personalfest at Gnesta VC- Med charader, galet dansande, mat, dryck, små grodorna och mycket mer så var det en kanon kväll som avslut på mitt jobb där!

Drömmen började med att jag och Robert gick i Nyköping på en shopping runda. Robert var en pundare som ständigt rökte på, han hade en svart stor läderkeps med öronlappar och brun flanellskjorta. Plötsligt befann vi oss inne på någon sportbutik. Jag såg en grön tröja jag tydligen länge velat ha. Den hänger 3 meter upp i luften så jag börjar klättra på några stänger. Några feta män börjar slåss, verkligen slå skiten ur varann! Tydligen ägde dom butiken, hur jag fick veta det vet jag inte. Bråket slutar med att den mindre mannen drar tröjan över huvudet på den större, drar ner hans byxor (från nu ser jag detta i närbild), trycker in en stor avlång orange cylinder i mannens rumpa. Möjligtvis att det var ett sånt där rör som brukar ligga under marken för kablar? Det säger 'slurp' och den försvinner in. Den stora mannen knäpper byxorna och får ta i hand med den andra och tacka för stryket.. Amanda Fors dyker upp och säger att min tröja finns även längre ner i butiken.

Den första drömmen jag ska skriva ner måste ju egentligen vara den som jag än har bildminne av. Den var sjuk och omöjlig att tolka på ett vettigt sätt. Men jag ska göra ett försök för att få er en bild av den:

Det här var länge sen - dåligt av mig! Kanske har jag inte haft så mycket vettigt att få sagt? Men nu har jag iaf lite saker att dela med mig av.. Jag är hos Rickard, kanske är det vi igen? och i frågan om vad andra tycker om det - den är oviktig för mig för en gångs skull. Kanske har jag gjort och betett mig på ett sätt som passat alla andras tycke, men det får vara slut på det , för det har fått mig att må dåligt, att vilja kräkas över mig själv och krypa under jorden.. Något annat är att min kondition börjar ge efter , och tur är väl det efter att springande och promenader på flera kilometer. Det känns skönt! Det får mig att springa ännu mera! "vad tunn du blivit" sa mormor igår, men äsch , hon var full! .. Jag har slutat på vårdcentralen också. På tisdag börjar jag mitt nya jobb på Scania. On the line it is! Ser fram emot det en hel del.. Jag måste fasen skaffa mig glasögon också, men vad gör det om hundra år?? - Massor möjligtvis! .. Sen har vi ju nya kategorier här i bloggen. Var av en nästan är ett måste! Jag drömmer nämligen mycket och oftast sjuka saker. Så nu ska en dröm skrivas ner i Dreams!