sluggernochshego

Jag sitter mest i ett stirr med öppen munn. Med en bekymrad min, täppt näsa och svullna ögonlock. Hur kunde jag vara så blåst? Hur kunde du få mig att ta på mig hela skulden, när jag var helt oskyldig? Som jag haft ångest och tyckt synd om dig. Som jag har litat på dig, har du inte mått dåligt över det, att jag litade blint på dig?? Du får mig att tappa lusten att andas. Du får mig att bli illamående. Du stjäl all min energi. Jag har gråtit så jag kräkts. Mitt huvud värker. Hur ska jag kunna lita på någon igen? Min magkänsla var alltså rätt hela tiden. Du gillar ju bevis, du ska få bevis, du ska få skämmas. Reaktion nr ett var ett gap-skratt, reaktion nr två var ett astma-anfall, reaktion nr tre var att bryta ihop. Hur mycket har du ljugit för mig egentligen? Hur mycket har mina öron undgått? Jag skakar av illska och illamående. Kröp du ner hos mig samma dag? Kanske dagarna tillomed? Jag kan inte minnas någon gång jag blivit så sviken. Som jag sagt att jag älskat dig, vet du vad det betyder i min munn?? Jag har slösta min tid. Hoppas för din skull att jag inte ser dig idag. Hoppas för min skull att jag aldrig ser dig igen.. Jag hatar dig.